Att äga sina vänner?
En av programledarna hävdade bestämt att hon kände en stark äganderätt till sina vänner, så till den milda grad att hon blev svartsjuk om de ville umgås med någon annan, eller om en ny vänskap kom in i deras liv.
Kvinnan fortsatte och berättade om en oerhörd rädsla över att andra vänskaper skulle konflikta med deras, komma emellan dem eller helt enkelt få henne utbytt.
Hon avslutade med att hon längtade efter att någon av hennes vänner ville ÄGA henne och inte bara vara ägda av henne,
När jag hörde det här blev jag nästan lite förvånad.
Själv, avskyr jag den typen av vänskap... Jag har två sådana tjejer i min närhet, som anser sig kunna "paxa" sina vänner och det är outhärdligt.
Jag är en sk "dålig kompis" om man skall tro de här tjejerna.
Jag ger ex inte bekräftelse genom ständig kontakt, utan hör endast av mig om och när det är något speciellt jag vill. Detta är något som de båda kvinnorna gemensamt har ett krav på och när det inte uppfylls blir relationen ångestladdad.
Rätt vad det är dräller det in ett mail, sms eller msnkonversation där jag "ställs mot väggen" med påståenden att v glider ifrån varandra, att jag inte bryr mig tillräckligt eller att jag föredrar en annan vän framför någon av dem.
(Märk att de här tjejerna inte har någon som helst koppling sinsemellan)
Varje gång jag hör de här påståendena reagerar jag precis tvärt om, gentemot vad som förmodligen var meningen.
Jag drar mig undan, känner mig kvävd och retar mig på att en vänskap skall innehålla en massa måsten och ofrivilligt givande för att de skall vara nöjda.
Jag läser en av de här tjejernas blogg (den andra har ingen) och efter att jag i fredags fick ett sms, där hon påstår att jag glider i från henne, har hon nu börjat hinta om folk som inte bryr sig i sina inlägg.
Jag klarar verkligen inte av att kommentera inlägg där jag kan läsa mellan raderna "Visa nu att du bryr dig, tyck synd om mig, eller BLI NYFIKEN" osv.
När personen i fråga skriver BARA för att jag skall kommentera, ger jag blanka fan i det...
De använder sig dessutom av samma metoder fast på olika vis.
Den andra tjejen genomgick en smärre livskris för ett tag sedan. Jag kände dock inte till detta, eftersom att hon surat ihop över att vår vänskap var en "Envägskomunikation" enligt henne och vägrade höras såvida inte jag tog kontakt.
Under tiiden vi inte hördes skrev hon meddelanden i sitt msnnamn, såsom "Imorgon händer det", "Snart vet jag!", "Nu vet jag nog... kanske..." osv.
För mig är det helt uppenbart att man med det meddelandet vill att folk skall bli nyfikna och fråga?
Jag reagerar som en barnunge och ger fan i att fråga. Vill man berätta för mig är det upp till var och en. Jag lägger mig inte i på det viset.
Nu har jag kommit så långt att jag förmodligen kommer fasa ur de här tjejerna, var för sig, ur mitt liv.
Jättetråkigt, framförallt gällande den ena som jag känt i snart 9 år. När vänskapen var distanserad var det en jättebra komunikation på lika villkor, men när jag kom henne närmare började ägandet som gör mig galen!
Det konstiga är att de båda tar oerhört illa vid sig om man tar upp det här kvävandet av relationen oss emellan... Hur fan löser man det då?
Vad säger ni?
Kan man äga sina vänner?
Inte en chans att man kan! Jag är en usel vän på många vis, superdålig på att höra av mig. MEN jag älskar mina vänner och behöver de mig så är jag där i alla väder precis som de är för mig. Jag tycker det är jätteskönt med vår vänskap att vi faktiskt är jättebra vänner trots att vi inte träffas eller pratar med varandra jätteofta eller har en massa tvång. Livet är nog ungefär lika hektiskt för oss hela högen eftersom vi skaffat familj och barn ungefär samtidigt. Idag träffade jag min bästa vän som jag faktiskt inte hade pratat med ens på tre månader fast vi bor i samma stad. Men det gäller nog att man är ungefär lika när det gäller detta för om den ena är som jag och den andra är en sådan som måste umgås hela tiden fungerar det inte.
Been there, done that. Got the t-shirt.
Man kan inte äga sina vänner, man har varken bestämmanderätt eller äganderätt på dem och det är det som ska vara finessen ju.
Tycker själv att det är jobbigt när v'nner ska HINTA om saker och inte kan säga vad som gäller, rakt ut.
håller med dig fullt ut!.. är som du.. när jag känner för mkt "måsten" ... så drar jag mig undan och bryter kontakten från min sida helt.. vill inte känna att jag MÅSTE höra av mig.. eller skriva eller likn.. bara för att göra personen "nöjd" .. utan jag skriver och kommenterar när jag vill och känenr att det är ngt jag vill yttra mig om eller tilllägga..;) ..så säger jag det eller skriver el likn..
kramar Maria
