En dålig kompis
Idag har varit en dålig dag, gällande bekanta, eller om man skall kalla dem "tidigare vänner"
Jag har skrivit tidigare om hurvida man egentligen kan "Äga sina vänner" och idag har det varit mer av samma valuta som jag nämt där.
En av tjejerna fick jag ta en konfrontation med idag och reda ut en massa gammalt groll som jag personligen inte förstå varför det är en diskussion egentligen.
Den andra skriver pikar i sina msnrubriker om exempelvis att "Barn hör inte hemma på youtube" så jag misstänker att hon faktiskt hittat till den här bloggen (då jag vet om en del gemensamma länkar) och därmed borde jag egentligen inte ens skriva det här inlägget för att inte bete mig lika fånligt som jag tycker hon gjort idag.
Vi har inte hörts sedan sist jag var hemma norröver och hon, precis som min andra väninna, gav mig kritik för att jag sällan hör av mig och att vi därför gled ifrån varandra.
Jag förklarade att hon var lite nojig och att jag inte kände så, men då kom pikarna i hennes blogg om att det finns "Vissa som inte bryr sig" *sucka*
Jag är en jättefånig barnrumpa på vissa saker.. och just när någon försöker manipulera mig till något, exempelvis genom att "Hinta i en blogg" eller skriva provocerande meddelanden på msn, så gör jag tvärt om på pin kiv och stolthet istället.
Måste säga att jag inte orkar med detta idag.
Skönt att ha fått det förstnämnda reltivt ur världen. Vi har iaf kommit överenns om att vi inte är överenns, men ändå skall släppa det hela och gå vidare.
Det tog mig en timme på msn och runt två i telefon.
Otroligt krävande.
Hoppas det ger resultat. Hatar när folk är besvikn/sura eller allmänt upprörda på mig, även om jag egentligen inte BEHÖVER ta det åt mig.
Den andra tjejen tror jag faktiskt att jag hoppar över att skriva om här, då det finns stor möjlighet att hon läser och/eller att andra läsare kan klura ut hennes identitet och det känns väldigt onödigt att racka ner på henne på något vis inför andra.
Jag försöker att inte sänka mig till en låg nivå, men ändå kunna skriva av mig i min blogg, såsom jag alltid gjort.
Hoppas att det blåser över.
Själv orkar jag inte ta tag i det, för att jag vet att jag åter igen kommer vara tvungen att krypa och be om ursäkt för det ena och det andra fastän att jag inte anser mig gjort fel.
Har en del sådana tillfällen i ryggsäcken och min stolthet säger nu stopp.
Jag vet att det är en massa misstolkningar mellan oss just nu... och ärligt... Jag börjar tycka att det inte är värt att reda ut dem.
Nu skall den här "falska människan" (Allt är ju relativt?) ta en dusch tillsammans med min "Jävla Youtube-unge" (som förövrigt borde lämnas utanför detta) och lägga locket på lådan. *radera på msn för att slippa se fler dolda budskap*
Varför är det så jävla besvärligt att ha tjejkompisar?
Att häckla andra?
Har funderat en del på sista tiden om vad det är för bloggar som får besökare idag.
Många av dem jag sprungit på är sk "Häckel-bloggar" som livnär sig på att rent ut sagt häckla andra mer eller mindre framgångsrika bloggare...
Varför går det bra för de här bloggarna? Varför läser vi dem och gottar oss i deras elaka kommentarer, nedsättande texter och rentav personpåhopp?
Jag har själv kommit på mig själv att fnissa rått, när jag känt igen parodier på bla, "Den beryktade 3B" och sekunden efter skäms jag. Tjejen är 17 bast och framgångsrik, har en blogg värderad till MILJONER. Klart hon har lite storhetsvansinne?
Hade det varit jag vid 17års ålder... HUA... Folk hade hatat mig med.
Men åter till topicen.
Varför gillar vi att läsa elaka saker om "bekanta" personer? Framförallt de det går bra för och vi bara älskar att hata?
Är det av samma anledning som vi tycker om att snacka skit om våra äner och bekanta över en kopp kaffe?
Är det av samma anledningsom svenska folket gått samman och attakrar den tidigare så folk-kära Carola?
Blir vi större vi att se ner på andra och tillsammans alliera oss gentemot dem? (Aka Mobbing)
Och när man skriver på ett lite "skämtsamt sätt" och får människor att skratta genom sina liknelser, häcklerier och påhopp... Är det mindre illa då?
Skulle det vara bättre att hacka på människor, publikt i en blogg? Är text mindre "fult" än ord? Gör det mindre ont? Och är det mer ok när det gäller någon "Populär"?
Varför har de här bloggarna så många läsare?
Okej, att alla har rätt att uttrycka sin åsikt...
Men detta är mobbing i mina ögon.
(Med "Vi" menar jag folket, generellt och inte nödvändigtvis just du eller ens jag)
Många av dem jag sprungit på är sk "Häckel-bloggar" som livnär sig på att rent ut sagt häckla andra mer eller mindre framgångsrika bloggare...
Varför går det bra för de här bloggarna? Varför läser vi dem och gottar oss i deras elaka kommentarer, nedsättande texter och rentav personpåhopp?
Jag har själv kommit på mig själv att fnissa rått, när jag känt igen parodier på bla, "Den beryktade 3B" och sekunden efter skäms jag. Tjejen är 17 bast och framgångsrik, har en blogg värderad till MILJONER. Klart hon har lite storhetsvansinne?
Hade det varit jag vid 17års ålder... HUA... Folk hade hatat mig med.
Men åter till topicen.
Varför gillar vi att läsa elaka saker om "bekanta" personer? Framförallt de det går bra för och vi bara älskar att hata?
Är det av samma anledning som vi tycker om att snacka skit om våra äner och bekanta över en kopp kaffe?
Är det av samma anledningsom svenska folket gått samman och attakrar den tidigare så folk-kära Carola?
Blir vi större vi att se ner på andra och tillsammans alliera oss gentemot dem? (Aka Mobbing)
Och när man skriver på ett lite "skämtsamt sätt" och får människor att skratta genom sina liknelser, häcklerier och påhopp... Är det mindre illa då?
Skulle det vara bättre att hacka på människor, publikt i en blogg? Är text mindre "fult" än ord? Gör det mindre ont? Och är det mer ok när det gäller någon "Populär"?
Varför har de här bloggarna så många läsare?
Okej, att alla har rätt att uttrycka sin åsikt...
Men detta är mobbing i mina ögon.
(Med "Vi" menar jag folket, generellt och inte nödvändigtvis just du eller ens jag)
Könsdiskriminering
Har surfat runt lite från blogg.se's starsida idag och inser att de flesta som ligger på mest aktiva listan har varit på "Mingel" ikväll... Dvs de är modebloggar.
Själv är jag inget fan av modebloggar, jag har en skrev uppfattning om vad som är mode och jag rent av avskyr en hel del av det som faktiskt ÄR modernt. (Ryser åt alla farmorsgardiner som tjejerna bär som klänningar just nu.)
Trillade iaf in hos Tobias, som är en ung kille och förmodligen en av FÅ grabbar på mingelkvällen.
Han har skrivit om de sk "Goodiebagsen" som man fick på plats och påpekar att hans syster kommer att bli överförtjust, för det var så gott som UTESLUTANDE tjejgrejer i påsarna.
Jag kan bara tänka på hur det skulle krönikeras om det såg annorlunda ut?
Om en tjej var på en mansdominerad "mässa" och produkterna man fick med sig hem endast riktade sig mot männen.
Vad beror det här på? Könsdiskrimineringen mot män...
Varför är det okej att ha "Ladies Night" på krogen men inte "Mens Night"? Varför är det okej för en tjej att nypa en kille i häcken på krogen, men inte tvärt om? Varför får man skriva "Vi ser görna kvinnliga sökande" i en platsannons men inte manliga? varför fanns det innan en bilaga i Expressen som hette Kvinna, när det hade blivit RAMASKRI om det funnits en som hetat "MAN"?
Jag tycker det hela är lite absurt...
Snart kantrar det över och vi kommer att helt diskriminera männen, istället för kvinnorna.
Okej, det är att ta i. Kvinnor ligger fortfarande back på många punkter i samhället, men gör det att det är rätt att diskriminera männen inom andra områden?
Jag hajar inte...
Är inte det dubbelmoral av samhället?
Samhället är ju ändå vi?
Själv är jag inget fan av modebloggar, jag har en skrev uppfattning om vad som är mode och jag rent av avskyr en hel del av det som faktiskt ÄR modernt. (Ryser åt alla farmorsgardiner som tjejerna bär som klänningar just nu.)
Trillade iaf in hos Tobias, som är en ung kille och förmodligen en av FÅ grabbar på mingelkvällen.
Han har skrivit om de sk "Goodiebagsen" som man fick på plats och påpekar att hans syster kommer att bli överförtjust, för det var så gott som UTESLUTANDE tjejgrejer i påsarna.
Jag kan bara tänka på hur det skulle krönikeras om det såg annorlunda ut?
Om en tjej var på en mansdominerad "mässa" och produkterna man fick med sig hem endast riktade sig mot männen.
Vad beror det här på? Könsdiskrimineringen mot män...
Varför är det okej att ha "Ladies Night" på krogen men inte "Mens Night"? Varför är det okej för en tjej att nypa en kille i häcken på krogen, men inte tvärt om? Varför får man skriva "Vi ser görna kvinnliga sökande" i en platsannons men inte manliga? varför fanns det innan en bilaga i Expressen som hette Kvinna, när det hade blivit RAMASKRI om det funnits en som hetat "MAN"?
Jag tycker det hela är lite absurt...
Snart kantrar det över och vi kommer att helt diskriminera männen, istället för kvinnorna.
Okej, det är att ta i. Kvinnor ligger fortfarande back på många punkter i samhället, men gör det att det är rätt att diskriminera männen inom andra områden?
Jag hajar inte...
Är inte det dubbelmoral av samhället?
Samhället är ju ändå vi?
Rätten att ha föräldrar
Jag har i min tidigare blogg gjort klart om min ståndpunkt angående homo-adoption, men inte här.
Here it comes...
Jag kan verkligen inte förstå mig på dem som är motståndare till både homo-adoption och homo-äktenskap, men idag är det förstnämnda jag skall täcka.
Jag har hört så många argument... det ena dummare än det andra.
"Banen kommer att bli mobbade", "Barnen behöver föräldrar av två kön", "Barnen kommer att bli förvirrade angående vem som är pappa och vem som är mamma" eller "Barnet kommer själv att bli Gay!" osv osv...
Barnen kommer att bli mobbade - Ja, kanske blir barnen mobbade. Varför? Jo, för att vi som föräldrar inte gjort vårt job ordentligt och lärt våra barn att vara fördomsfria.
För inte många år sedan blev skilsmässobarn mobbade, för att de var annorlunda, för att vi inte accepterade separationer från det heliga äktenskapet. Skulle skilsmässor då varit förbjudna?
Barnen behöver föräldrar av två kön - Jag säger bara "Ensamstående föräldrar" = Funkar.. eller hur?
Barnen blir förvirrade ang vem som är mamma och pappa - Tillbaka till kilsmässobarn som ofta har två mammor och två pappor, sk plastföräldrar... Verkar de barnen förvirrade? Nej, inte det minsta... För att de har lärt sig att detta är en normal vardag och det fungerat utmärkt?!
Barnet kommer själv att bli gay - Gayföräldrar kommer lika lite får gaybarn som hetroföräldrar bara får hetrobarn. Let's face it! Homosexuallitet är naturligt betingat och finns även bland djur (Närmare bestämt bland minst tiotusentals djurarter, exempervis pingviner, noshörningar, apor och giraffer) och är medfött, inte relaterat till uppväxt.
Hur kan man mena att ett barn, som bor på barnhem... Som inte har en själ på jorden sm bryr sig om dem, skall nekas TVÅ kärleksfulla FÖRÄLDRAR?
Ett barn som inte har en möjlighet att utbilda sig, som inte har möjlighet att kanske äta sig mätt... som inte har en möjlighet att få sjukvård, omtanke och omvårdnad... VARFÖR skall inte det barnet få komma hit, till Sverige som kan erbjuda ALLT det där. Som kan erbjuda en framtid?
För att de här föräldrarna råkar ha samma könsorgan, skulle de älska och vådra barnet sämre?
För att vårt samhälle inte kan hantera kärlek inom samma kön?
Därför nekas hundratals, tusentals barn rätten att få föräldrar.
För att vi är inskränkta och inte kan acceptera något som funnits i alla tider...
Tänk på det.
Here it comes...
Jag kan verkligen inte förstå mig på dem som är motståndare till både homo-adoption och homo-äktenskap, men idag är det förstnämnda jag skall täcka.
Hur kan man som motståndare leva med sig själv? Hur kan man neka ett övergivet barn, sin rätt till ett drägligare liv?
Jag har hört så många argument... det ena dummare än det andra.
"Banen kommer att bli mobbade", "Barnen behöver föräldrar av två kön", "Barnen kommer att bli förvirrade angående vem som är pappa och vem som är mamma" eller "Barnet kommer själv att bli Gay!" osv osv...
Samtliga argument klingar falskt och orimligt i mina öron.
Barnen kommer att bli mobbade - Ja, kanske blir barnen mobbade. Varför? Jo, för att vi som föräldrar inte gjort vårt job ordentligt och lärt våra barn att vara fördomsfria.
För inte många år sedan blev skilsmässobarn mobbade, för att de var annorlunda, för att vi inte accepterade separationer från det heliga äktenskapet. Skulle skilsmässor då varit förbjudna?
Barnen behöver föräldrar av två kön - Jag säger bara "Ensamstående föräldrar" = Funkar.. eller hur?
Barnen blir förvirrade ang vem som är mamma och pappa - Tillbaka till kilsmässobarn som ofta har två mammor och två pappor, sk plastföräldrar... Verkar de barnen förvirrade? Nej, inte det minsta... För att de har lärt sig att detta är en normal vardag och det fungerat utmärkt?!
Barnet kommer själv att bli gay - Gayföräldrar kommer lika lite får gaybarn som hetroföräldrar bara får hetrobarn. Let's face it! Homosexuallitet är naturligt betingat och finns även bland djur (Närmare bestämt bland minst tiotusentals djurarter, exempervis pingviner, noshörningar, apor och giraffer) och är medfött, inte relaterat till uppväxt.
Hur kan man mena att ett barn, som bor på barnhem... Som inte har en själ på jorden sm bryr sig om dem, skall nekas TVÅ kärleksfulla FÖRÄLDRAR?
Ett barn som inte har en möjlighet att utbilda sig, som inte har möjlighet att kanske äta sig mätt... som inte har en möjlighet att få sjukvård, omtanke och omvårdnad... VARFÖR skall inte det barnet få komma hit, till Sverige som kan erbjuda ALLT det där. Som kan erbjuda en framtid?
För att de här föräldrarna råkar ha samma könsorgan, skulle de älska och vådra barnet sämre?
För att vårt samhälle inte kan hantera kärlek inom samma kön?
Därför nekas hundratals, tusentals barn rätten att få föräldrar.
För att vi är inskränkta och inte kan acceptera något som funnits i alla tider...
Tänk på det.
Att äga sina vänner?
Råkade höra en debatt på P3 för någon dag sedan, där man pratade om hurvida man kan ÄGA sina vänner.
En av programledarna hävdade bestämt att hon kände en stark äganderätt till sina vänner, så till den milda grad att hon blev svartsjuk om de ville umgås med någon annan, eller om en ny vänskap kom in i deras liv.
Kvinnan fortsatte och berättade om en oerhörd rädsla över att andra vänskaper skulle konflikta med deras, komma emellan dem eller helt enkelt få henne utbytt.
Hon avslutade med att hon längtade efter att någon av hennes vänner ville ÄGA henne och inte bara vara ägda av henne,
När jag hörde det här blev jag nästan lite förvånad.
Själv, avskyr jag den typen av vänskap... Jag har två sådana tjejer i min närhet, som anser sig kunna "paxa" sina vänner och det är outhärdligt.
Jag är en sk "dålig kompis" om man skall tro de här tjejerna.
Jag ger ex inte bekräftelse genom ständig kontakt, utan hör endast av mig om och när det är något speciellt jag vill. Detta är något som de båda kvinnorna gemensamt har ett krav på och när det inte uppfylls blir relationen ångestladdad.
Rätt vad det är dräller det in ett mail, sms eller msnkonversation där jag "ställs mot väggen" med påståenden att v glider ifrån varandra, att jag inte bryr mig tillräckligt eller att jag föredrar en annan vän framför någon av dem.
(Märk att de här tjejerna inte har någon som helst koppling sinsemellan)
Varje gång jag hör de här påståendena reagerar jag precis tvärt om, gentemot vad som förmodligen var meningen.
Jag drar mig undan, känner mig kvävd och retar mig på att en vänskap skall innehålla en massa måsten och ofrivilligt givande för att de skall vara nöjda.
Jag läser en av de här tjejernas blogg (den andra har ingen) och efter att jag i fredags fick ett sms, där hon påstår att jag glider i från henne, har hon nu börjat hinta om folk som inte bryr sig i sina inlägg.
Jag klarar verkligen inte av att kommentera inlägg där jag kan läsa mellan raderna "Visa nu att du bryr dig, tyck synd om mig, eller BLI NYFIKEN" osv.
När personen i fråga skriver BARA för att jag skall kommentera, ger jag blanka fan i det...
De använder sig dessutom av samma metoder fast på olika vis.
Den andra tjejen genomgick en smärre livskris för ett tag sedan. Jag kände dock inte till detta, eftersom att hon surat ihop över att vår vänskap var en "Envägskomunikation" enligt henne och vägrade höras såvida inte jag tog kontakt.
Under tiiden vi inte hördes skrev hon meddelanden i sitt msnnamn, såsom "Imorgon händer det", "Snart vet jag!", "Nu vet jag nog... kanske..." osv.
För mig är det helt uppenbart att man med det meddelandet vill att folk skall bli nyfikna och fråga?
Jag reagerar som en barnunge och ger fan i att fråga. Vill man berätta för mig är det upp till var och en. Jag lägger mig inte i på det viset.
Nu har jag kommit så långt att jag förmodligen kommer fasa ur de här tjejerna, var för sig, ur mitt liv.
Jättetråkigt, framförallt gällande den ena som jag känt i snart 9 år. När vänskapen var distanserad var det en jättebra komunikation på lika villkor, men när jag kom henne närmare började ägandet som gör mig galen!
Det konstiga är att de båda tar oerhört illa vid sig om man tar upp det här kvävandet av relationen oss emellan... Hur fan löser man det då?
Vad säger ni?
Kan man äga sina vänner?
En av programledarna hävdade bestämt att hon kände en stark äganderätt till sina vänner, så till den milda grad att hon blev svartsjuk om de ville umgås med någon annan, eller om en ny vänskap kom in i deras liv.
Kvinnan fortsatte och berättade om en oerhörd rädsla över att andra vänskaper skulle konflikta med deras, komma emellan dem eller helt enkelt få henne utbytt.
Hon avslutade med att hon längtade efter att någon av hennes vänner ville ÄGA henne och inte bara vara ägda av henne,
När jag hörde det här blev jag nästan lite förvånad.
Själv, avskyr jag den typen av vänskap... Jag har två sådana tjejer i min närhet, som anser sig kunna "paxa" sina vänner och det är outhärdligt.
Jag är en sk "dålig kompis" om man skall tro de här tjejerna.
Jag ger ex inte bekräftelse genom ständig kontakt, utan hör endast av mig om och när det är något speciellt jag vill. Detta är något som de båda kvinnorna gemensamt har ett krav på och när det inte uppfylls blir relationen ångestladdad.
Rätt vad det är dräller det in ett mail, sms eller msnkonversation där jag "ställs mot väggen" med påståenden att v glider ifrån varandra, att jag inte bryr mig tillräckligt eller att jag föredrar en annan vän framför någon av dem.
(Märk att de här tjejerna inte har någon som helst koppling sinsemellan)
Varje gång jag hör de här påståendena reagerar jag precis tvärt om, gentemot vad som förmodligen var meningen.
Jag drar mig undan, känner mig kvävd och retar mig på att en vänskap skall innehålla en massa måsten och ofrivilligt givande för att de skall vara nöjda.
Jag läser en av de här tjejernas blogg (den andra har ingen) och efter att jag i fredags fick ett sms, där hon påstår att jag glider i från henne, har hon nu börjat hinta om folk som inte bryr sig i sina inlägg.
Jag klarar verkligen inte av att kommentera inlägg där jag kan läsa mellan raderna "Visa nu att du bryr dig, tyck synd om mig, eller BLI NYFIKEN" osv.
När personen i fråga skriver BARA för att jag skall kommentera, ger jag blanka fan i det...
De använder sig dessutom av samma metoder fast på olika vis.
Den andra tjejen genomgick en smärre livskris för ett tag sedan. Jag kände dock inte till detta, eftersom att hon surat ihop över att vår vänskap var en "Envägskomunikation" enligt henne och vägrade höras såvida inte jag tog kontakt.
Under tiiden vi inte hördes skrev hon meddelanden i sitt msnnamn, såsom "Imorgon händer det", "Snart vet jag!", "Nu vet jag nog... kanske..." osv.
För mig är det helt uppenbart att man med det meddelandet vill att folk skall bli nyfikna och fråga?
Jag reagerar som en barnunge och ger fan i att fråga. Vill man berätta för mig är det upp till var och en. Jag lägger mig inte i på det viset.
Nu har jag kommit så långt att jag förmodligen kommer fasa ur de här tjejerna, var för sig, ur mitt liv.
Jättetråkigt, framförallt gällande den ena som jag känt i snart 9 år. När vänskapen var distanserad var det en jättebra komunikation på lika villkor, men när jag kom henne närmare började ägandet som gör mig galen!
Det konstiga är att de båda tar oerhört illa vid sig om man tar upp det här kvävandet av relationen oss emellan... Hur fan löser man det då?
Vad säger ni?
Kan man äga sina vänner?
Legalisera prostitution?!
Så... åter igen fastnade jag framför en dokumentär om prostitution.
Eftersom att jag inte bloggat om det här ännu, tänkte jag lufta de åsikter och tankar som orsakade debatt i min förra blogg.
Jag är "Pre-legalisering" av prostitution.
Varför?
Jag tror på människans rätt till sin egen kropp. Jag tror att det enda vi egentligen ÄGER på denna jord, är våra egna kroppar och tankar.
Jag kan för mitt liv inte förstå varför NÅGON har rätten att säga till mig, dig eller någon annan huvida du får eller inte får göra vissa saker som rör något som är var och ens privata.
Jag tycker det är upp till var och en vad man vill jobba med. Om man vill jobba som prostituerad skall det kunna vara ett val, lika väl som att vara massör eller liknande "Hantverk" som innebär beröring av människor.
Alla vill givetvis inte jobba med sex, lika väl som att alla inte vill jobba med pedikyr eller städare osv. Yrken som kan innebära att beröra kroppsdelar som inte alla tycker är tilltalande, eller att som städare hantera människors kroppsvätskor.
Varför räknas inte sex som en "tjänst"? Varför heter det plötsligt att "sälja sin kropp"?
Vad jag vet brukar man inte lämna bort en eller två kroppsdelar på plats, snarare utföra en tjänst, såsom en avsugning, ett handjobb eller samlag?
En annan sak jag inte kan koppla, är att det är så förbannat fult att sälja sex, till en köpare... Men pornografi-industrin i Sverige är blomstrande som aldrig förr?
Var går gränsen till att vara "hora" eller "gigolo?" Då det hela filmas av ett företags och säljs till tusentals, ibland miljoner män och kvinnor är det legalt. Borde det inte klassas som koppleri?
Två människor har sex med varandra varav en tredje part tar den största vinsten?
Om argumenten börjar hagla att pornografi är sex som utövas inom kontrollerade miljöer, så kunde jag inte hålla med mer.
Därför har jag så svårt att förstå varför de flesta är tunga motståndare till legala bordeller, där kvinnor och män som säljer sex kan få skatteregistrerad lön, möjlighet till pension och dessutom ha en trygghet av en fast arbetsplats.
Ett lustigt argument jag stött på är att man skulle kunna bli tvingad via arbetsförmedlingen att söka jobb på bordell om det skulle bli en laglig inkomstkälla.
Jag vet inte... Har DU någonsin hört talas om NÅGON som blivit tvingad att söka jobb inom porrindustrin?
SÅvitt JAG vet är det en laglig inkomst att jobba som porrskådis?
Borde det inte vara bättre för den här utsatta gruppen kvinnor och män, att få den tryggheten?
Givetvis skulle arbetsplatsen inte tillåta missbruk av kemiska substanser och därmed skulle förmodligen sexköparna föredra att gå till de legala, rena, trygga hororna och färre missbrukare skulle se det som en bra utväg att gå på gaten.
Jag tror att det skulle finnas fler "lyckliga horor" med en sådan lösning. EFterfrågan skulle sjunka och därmed skulle inte trafficing vara lika lönande och därmed skulle färre tvingas till prostiution, då buisniss skulle gå till dem som själva väljer sitt yrke.
Jag tror att mycket av avskyn för köp av sex, beror på vår snedvridna syn på kvinnans sexualitet.
Hur skulle MÖJLIGEN en kvinna välja att hora? Hon måste givetvis vara tvingad av yttre omständigheter?
Varför känner så få av oss samma äckel inför gigolos som horor?
Gör bara en jämförelse mellan kvinnliga och manliga strippor.
Jag var för någon månad sedan på en klubb i min hemstad. En liten stad, en relativt liten klubb.
De hade sk. "Ladiesnight" där en manlig strippa uppträdde..
Föreställ dig nu att det skulle vara en "Mens night" med en kvinnlig strippa?
Vad hade det gjort för klubbens rykte? Hade du sett på lokalen med andra ögon?
Vad gör kvinnan "smutsigare" än mannen?
Nej.
Jag tror på ägandet av min egen kropp. Vill jag sälja sex skall jag ha möjligheten, utan att bryta mot en lag någon annan gjort om min kropp.
(Det är en tjänst, inte ett berusningmedel så jag avböjer alla liknelser med att legalisera narkotika då det är en helt annan debatt som innebär kostrander för stat och skattebetalare osv osv...)
Alla VILL kanske inte hora... men alla skall ha möjligheten.
Eftersom att jag inte bloggat om det här ännu, tänkte jag lufta de åsikter och tankar som orsakade debatt i min förra blogg.
Jag är "Pre-legalisering" av prostitution.
Varför?
Jag tror på människans rätt till sin egen kropp. Jag tror att det enda vi egentligen ÄGER på denna jord, är våra egna kroppar och tankar.
Jag kan för mitt liv inte förstå varför NÅGON har rätten att säga till mig, dig eller någon annan huvida du får eller inte får göra vissa saker som rör något som är var och ens privata.
Jag tycker det är upp till var och en vad man vill jobba med. Om man vill jobba som prostituerad skall det kunna vara ett val, lika väl som att vara massör eller liknande "Hantverk" som innebär beröring av människor.
Alla vill givetvis inte jobba med sex, lika väl som att alla inte vill jobba med pedikyr eller städare osv. Yrken som kan innebära att beröra kroppsdelar som inte alla tycker är tilltalande, eller att som städare hantera människors kroppsvätskor.
Varför räknas inte sex som en "tjänst"? Varför heter det plötsligt att "sälja sin kropp"?
Vad jag vet brukar man inte lämna bort en eller två kroppsdelar på plats, snarare utföra en tjänst, såsom en avsugning, ett handjobb eller samlag?
En annan sak jag inte kan koppla, är att det är så förbannat fult att sälja sex, till en köpare... Men pornografi-industrin i Sverige är blomstrande som aldrig förr?
Var går gränsen till att vara "hora" eller "gigolo?" Då det hela filmas av ett företags och säljs till tusentals, ibland miljoner män och kvinnor är det legalt. Borde det inte klassas som koppleri?
Två människor har sex med varandra varav en tredje part tar den största vinsten?
Om argumenten börjar hagla att pornografi är sex som utövas inom kontrollerade miljöer, så kunde jag inte hålla med mer.
Därför har jag så svårt att förstå varför de flesta är tunga motståndare till legala bordeller, där kvinnor och män som säljer sex kan få skatteregistrerad lön, möjlighet till pension och dessutom ha en trygghet av en fast arbetsplats.
Ett lustigt argument jag stött på är att man skulle kunna bli tvingad via arbetsförmedlingen att söka jobb på bordell om det skulle bli en laglig inkomstkälla.
Jag vet inte... Har DU någonsin hört talas om NÅGON som blivit tvingad att söka jobb inom porrindustrin?
SÅvitt JAG vet är det en laglig inkomst att jobba som porrskådis?
Borde det inte vara bättre för den här utsatta gruppen kvinnor och män, att få den tryggheten?
Givetvis skulle arbetsplatsen inte tillåta missbruk av kemiska substanser och därmed skulle förmodligen sexköparna föredra att gå till de legala, rena, trygga hororna och färre missbrukare skulle se det som en bra utväg att gå på gaten.
Jag tror att det skulle finnas fler "lyckliga horor" med en sådan lösning. EFterfrågan skulle sjunka och därmed skulle inte trafficing vara lika lönande och därmed skulle färre tvingas till prostiution, då buisniss skulle gå till dem som själva väljer sitt yrke.
Jag tror att mycket av avskyn för köp av sex, beror på vår snedvridna syn på kvinnans sexualitet.
Hur skulle MÖJLIGEN en kvinna välja att hora? Hon måste givetvis vara tvingad av yttre omständigheter?
Varför känner så få av oss samma äckel inför gigolos som horor?
Gör bara en jämförelse mellan kvinnliga och manliga strippor.
Jag var för någon månad sedan på en klubb i min hemstad. En liten stad, en relativt liten klubb.
De hade sk. "Ladiesnight" där en manlig strippa uppträdde..
Föreställ dig nu att det skulle vara en "Mens night" med en kvinnlig strippa?
Vad hade det gjort för klubbens rykte? Hade du sett på lokalen med andra ögon?
Vad gör kvinnan "smutsigare" än mannen?
Nej.
Jag tror på ägandet av min egen kropp. Vill jag sälja sex skall jag ha möjligheten, utan att bryta mot en lag någon annan gjort om min kropp.
(Det är en tjänst, inte ett berusningmedel så jag avböjer alla liknelser med att legalisera narkotika då det är en helt annan debatt som innebär kostrander för stat och skattebetalare osv osv...)
Alla VILL kanske inte hora... men alla skall ha möjligheten.
