Jag är BloggBeroende!

De senaste dagarna har varit påfrestande här hemma.
Redde ut en hel del grejer som vi ser olika på, men aldrig egentligen PRATAT om innan och det känns faktiskt skönt.

Bl.a. pratade vi om vad vi anser är romantiskt.

Jag tycker att romantik i vardagen är livsnödvändigt medan min sambo mer anser att när man väl skaffat en partner, skall man kunna komma hem och bara "vara."
Jag tycker ju att han har rätt... Men samtidigt vill jag leva rosenrosa, snuttidutt-liv!

Har iaf pratat om det och nu känns det inte lika tungt att se alla bloggar om hur tjejer kryper nära sina pojkvänner och "bara njuter av att vara hans" *kräk-känsla*

Såg ett par på restauranten, där vi avjöt en tidigt middag igår... de måste varit nyförälskade, för de satt och kysstes över bordet, släppte inte varandras händer och fnitrade som tonåringar.

Vad jag saknar den känslan... Av att vara yr av förälskelse... att inte kunna finna en brist i sin partner om man så ens fick för sig att försöka.
Den där känslan av att det enda man egentligen vill i denna värld är att känna hud mot hud, med den man hör ihop med.

Men det där har man bytt. Mot trygghet, mot att känna sig hemma... Att längta efter att få prata med sin sambo om hur dagen varit, att se min killes drag i min sons ansikte och det välbekanta att somna till sin älskades andetag.

Så typiskt mig, att alltid vilja ha det jag inte har.
Hade det varit så att jag avr nyförälskad, hade jag längtat efter den där tiden då jag kan gå hemma i sunkiga mjukisbrallor, osminkad och oduschad och veta att; Ja, han älskar mig ändå!